Moa är glad
Som sagt: jag är glad. Det är inte för att jag ska åka till London (äntligen), inte för att jag har fått pengar, inte för att jag masade mig ut och sprang igår, inte för att jag tycks ha ansträngsningsastma vilket kan innebära att jag kan komma undan från mitt samvete med att jag inte springer och inte för att jag har varit ledig i princip hela dan och ätit pizza. nej, det är för att det faktiskt, helt otroligt nog faktiskt är ganska fint väder. (Och bara för att jag sa det kan jag ju räkna med att det snart börjar hagla.) Man kan vara barbent och man har konstant för mycket kläder med sig, vilken välsignelse!
Så idag har jag firat sköna maj med att äta alfredos pizza på stortorget med Börje och Mikaela. När Börje stack hem till sina hästar gick jag och Mikaela skallgång genom stans affärer. På esposito hittade jag en fin klänning som inte passade och en t-shirt som passade som man kanske köper när man kommer från Storbritannien om man har några pengar kvar då vill säga. På HM hat de fina, mjuka, fantastiska byxor som jag inte har någon som helst användning för (vilket egentligen innebär att jag borde köpa dem eftersom allt annat jag köper är onödigt). Sen skulle Mika träffa sin syster och jag gick till Spyken för att hämta min cykel och glömde helt bort att jag tänkte gå till biblioteket. Sen lyssnade jag på Cornelis Vreeswijk medan jag cyklade hem, jag är inne i en "medelålders eller mer svenska män med raspig röst och gitarrer-period"... så kan det gå. Och jag är lite sur för att jag inte vet vad en ingenjör gör...
nu faller daggen förutan ljud och gräs och bladen blir våta, och varje morgon står solen brud fast inga brudpsalmer låta...
Till Katteeleven:
svar: nej, inte ofta men senast igår
fråga: eh...svårt... jag vet inte riktigt varför jag bara inte lägger av med det här. Jag kan ändå inte gissa vem du är för det vet jag ju tydligen inte (om du inte ljuger), och dina svar är så kryptiska att jag ändå inte förstår dem så...jo FRÅGA: är du Batmaaan?
gaaah, detta är otroligt enerverande
Fan vad du ska krångla till det då! Nu kan jag aldrig gissa vem du är, jag vet fan ärligt talat inte om du är en och samma person ens.
svar: (vilken jäkla sorts fråga är det i alla fall?) ja
fråga 3: vet du vem jag är?
20 frågor fortsätter...
Till den anonyma katteeleven:
Du vet att du inte får ljuga va? Jag trodde faktiskt att det var någon som drev med mig, det tror jag fortfarande...svar: nej, ryterfem är inte min blogg, ruterfem är det däremot
fråga 2: vet jag vem du är i "verkligheten"?
Detta känns otroligt löjligt btw. Jag vet inte varför jag gör det fast å andra sidan är det väl sånt här jag vill ska hända, lite spänning i vardagen liksom... fatta vad jag är desperat om jag klassar detta som övernaturlighet...
so long suckers
anonym katteelev...
Okej, vem i h*lv*et* är "anonym Katteelev" som kommenterar allting med frasen "du ljuger"? Jag skulle tippa på Ida eller Shirin men jag vetefan. Jag undrar verkligen.
Så kära anonyma katteelev, eftersom du inte tycks ha något bättre för dig än att hänga på min blogg (vilket iochförsig inte är något negativt eftersom du står för ca hälften av mina komentarer) så kan vi väl typ leka 20 frågor om vem du är. Jag ställer en ja/nej-fråga, du svarar... (ja jag hr tråkigt...)
fråga ett: går du verkligen på Katte?
Moa ageras som en nioåring som skriver dagbok.
Kära lilla blogg
lululululll.... ekiekiekieki... jag är överaktiv men understimulerad. och mina fötter är iskalla.
du kan va min pojkvän, vi kan leva i en trappa
köp mig
All I hear is radio-gagga (och bajs på hur fel det säkert är)
Jag är lite lack! Jag frågade mina föräldrar om jag "teoretiskt sett" fick åka på Siesta. Pappa sa: jag vet inte vad det är men fixar du fram mer information så kan vi diskutera de. mamma sa: jag vet inte om jag tycker att det är en bra idé. Vi fortsatte prata om det tills mamma sa att nu tyckte hon inte alls att det var en bra idé och så var den saken klar.
Det löjliga är att jag tidigare inte alls va så jättepå att åka men nu när jag inte får då vill jag absolut. Det är så typiskt! Gräset är alltid grönare på andra sidan och emellan finns hundar, murar taggtråd och gubbar med mustasch och k-pistar. Å andra sidan ska man kanske vara glad för att man inte har större problem...
En annan sak är att det verkligen känns som om jag inte har gjort något jag borde ha gjort, det är måttligt irriterande.
Meningslösness
Jag måste vara en av de sämsta bloggare som finns... Jag skriver två inlägg på en dag om totalt nonsens och sen... intet mer. Jag tenderar att var antingen väldigt bra eller väldigt dålig på saker. Det gör att jag bara gör saker som jag kan och när jag möter motgångar blir jag som en hispande guldfisk i vakuum sen dör jag mentalt flera gånger och återuppstår med totalt nedbrutet självförtroende och röda ögon.
Sen är det kanske inte en särskilt stor överraskning att det där med att spy ut meningslösa detaljer av mitt liv inte riktigt är min grej. Men vad gör man inte för att vara lika bra som alla andra.
Jag har haft en sån där otroligt meningslös dag. När man gör mycket fast helt utan anledning och sen undrar varför man inte har gjort något när man i själva verket har gjort en massa saker fast utan mening. Jag har gått upp till exempel. Det var totalt meningslöst. Skrivit engelska uppsats, tittat på geografiprov, räkna matte, ätit lunch, svarat på frågor om min kosthållning, ätit mjukglass, dragit runt på stan, cyklat till kulturskolan, insett att nej, jag hade ingen vikarie i dag heller, cyklat tillbaka till laurentsikliniken och Malin och Demo, provat hot pants på HM. Ni fattar, meningslöst.
Det enda direkt annorlunda som hände idag var att det var ett lesbiskt par i barnradion. Jag vet inte varför, men med tanke på att ca 10% (jag tror mer) beräknas vara homo/bisexuella och de allra flesta par överallt trots det tycks vara straight, så borde det väl ändå klassas som annorlunda. Eller fan vet jag, jag kan ha drömt alltihop.
man kan alltid ha drömt alltihop.
NEJ!
LYSSNA INTE PÅ DET, DET LJUGER!!!
Moa faller pladask för grupptrycket...
Gissa vad, jag ska berätta en hemlighet, du kan aldrig gissa... jag ska viska... Moa har fallit för grupptrycket och skaffat blogg. jo det är sant. för att inte bli socialt handikappad, precis... jo, det är lite löjligt, det tycke jag också, men hon får så många konstiga idéer ibland... man får låta henne hållas så länge hon inte skadar någon. Man kanske borde säga till henne, men...
