Kläderna och jag
Bloggen har fått sommarutseende.
När jag köper och väljer kläder klär jag alltid ut mig till någon annan. Jag har alltid någon tidsperiod, person eller stil i åtanke.
Till exempel var jag väldigt fixerad av "Försoning" en period i våras, både boken och filmen. När jag var i London köpte jag en klänning med väldigt lågt markerad midja, en klänning som Briony Tallis kunde ha haft i mitten av 30-talet.
I höstas hade jag färgade leggings, benvärmare och elastiska klänningar, tygväskor och hoodtröjor. Samtidigt var jag lite smått inne på musikater; RENT... West side storry...Fame. You get the picture.. Dansare...
I början av den här sommaren läste jag för 3:e gången en fantastisk bok som heter "En liten kärlekssång" (av Michelle Magorian, läs den). Den utspelar sig i andra världskrigets England. Idag köpte jag ett par shorts som är precis sånna som jag föreställer mig att huvudpersonen har. Jag har även varit inne på den linjen tidigare under sommaren med blusar, rutiga shorts och sandaler.
Jag är poppare, konstnär, sjömansflicka, skogsmulle, preppy, indie och pojke. I alla fall är det så jag tänker.
Det har alltid varit på det här sättet. (Kanske med undantag från när jag var poppare, men hur kul var det?) Min Farmor gjorde nästan en Weasley-tröja till mig, jag var Madicken en dag och Pippi en annan. När jag var åtta klädde jag mig medvetet i 70-tals kläder(!) en dag för att se ut som min pappa gjorde på fotona från när han var liten.
Det finns alltid en plan.
Här är förresten shortsen jag köpte idag (de första är blå men det syns inte så bra):
Och de andra:
